Riskbedömning

Dagarna innan valparna föddes, och långt efter att jag skrev om föräldrar och valpar på hemsidan, nåddes vallhundsvärlden av nya rön gällande epilepsi och riskbedömning i samband med avel. Mot denna bakgrund vill jag informera presumtiva valpköpare dels om rapportens existens, dels om hur jag ser på hundavel i allmänhet och den aktuella parningen i synnerhet.

Jag uppfattar att bordercollin är en förhållandevis frisk och sund ras, som avlas i första hand på arbets- (dvs vallnings-) egenskaper. Dock finns några saker som uppfödare, i varje fall i Sverige, som regel noga beaktar vid valet av föräldradjur: utöver goda vallningsegenskaper ska hundarna vara fria från höftledfel och andra ledproblem (röntgade a eller b) och ögonspeglade u a. Föräldradjuren ska också gentestas avseende CEA och IGS (blodprovsanalys), och minst ett av föräldradjuren vara normal, dvs inte bärare (carrier) av sjukdomsanlaget – vilket garanterar att valparna inte kan drabbas, men också att vi på sikt dels minskar förekomsten av en allvarliga ögonsjukdom, dels antalet hundar som drabbas av B12-brist.

När jag beslöt att ta en kull efter Meg var jag noga med att iaktta nämnda försiktighetsåtgärder. Jag hävdar forfarande att Sod och Meg inte bara är utomordentliga vallhundar, som dessutom fungerar väl socialt, utan också är friska och starka individer. Epilepsi var inget jag särskilt tänkte på. Vare sig Sod eller Meg är behäftade med epilpsi, inte heller, så vitt jag vet, deras syskon eller (när det gäller Sod) tidigare avkommor. Föräldradjuren kommer från välkända, men skilda, linjer och är således inte besläktade (inavelsgraden är 0).

Dock görs, i den aktuella undersökningen, sannolikt att epilepsi kan vara ärftligt på motsvarande sätt som ögonsjukdomen CEA. Följaktligen bör inte föräldradjur där båda är bärare (carrier) paras med varandra. Ett problem dock, när det gäller epilepsi till skillnad från CEA, är att en tillförlitlig utredning gällande vilka djur som kan respektive inte kan/bör paras, kräver en omfattande analys av stamtavlor. Epilepsianlaget (om det går att isolera helt från andra) kan således inte, till skillnad från CEA-anlaget, relativt enkelt testas genom blodprov.

Bakom Sod och Meg finns flera hundar som, enligt undersökningen, är bärare (carrier), bl a valparnas farfar och morfar. Vilket innebär att det inte kan uteslutas att också Sod och/eller Meg är bärare. Det kan inte heller uteslutas att båda är normala (inte bärare), dvs inte kan ge avkommor som är bärare eller kan insjukna i epilepsi.

Valparnas farfar, Teddymoor Joe, och morfar, Dobby Dalziels Joe, är enastånde vallhundar och goda nedärvare, samtidigt är båda, enligt den aktuella undersökningen, bärare av anlag för epilepsi.

   


Jag är ingen uppfödare i den bemärkelsen att jag ägnar mig åt vallhundsavel, i vare sig kommersiell, stor eller liten skala. Jag ville ta en kull efter Meg eftersom jag, i likhet med många som sett henne, är mycket nöjd med hennes egenskaper. Sod kändes som ett gott val, och kombinationen av linjer spännande. Jag tror inte, ännu mindre hoppas, men kan inte heller utesluta, att någon av valparna kommer drabbas av epilepsi eller någon annan sjukdom. Trots nämnda, möjliga, risker har jag själv för avsikt att behålla en valp.

På motsvarande sätt måste var och en, som är intresserad av en valp i denna kull, göra en egen riskbedömning.
 
Slutligen vill jag understryka att det är svårt att hitta linjer där man med säkerhet kan utesluta att någon valp kommer drabbas av en mer eller mindre allvarlig åkomma, allra minst, visar undersökningen, epilepsi. Kartläggningen och det föreslagna åtgärdsprogrammet är hoppfullt eftersom det på sikt kan minska förekomsten av en allvarlig sjukdom. Samtidigt skrämmande eftersom rädslan för och bekämningen av sjukdomar kan leda till att avelsbasen minskar dramatiskt. Meningarna är delade. Uppfödare och valpspekulanter står inför samma dilemma, måste bilda sig en uppfattning om och förhålla sig till följande obestridliga faktum:

– en vallhund utan goda vallningsegenskaper är lika lite användbar som en sjuk vallhund med aldrig så goda vallningsegenskaper.

Ta del av den intressanta undersökningen om epilepsi HÄR! Dokumenten "Stamtavla" respektive "Text" kan skickas via mail. Se min mailadress i högerspalten! Stort tack till Lena Karlsson och Peter Nilsson för ett angeläget och synnerligen gediget arbete kring en allvarlig sjukdom!

Hans